Har suttit och spelat gitarr med pappa så fingertopparna nästan blöder. Fina gammla och nya låtar och sjungt och så kom mamma dit och lyssnade och så började vi prata minnen om morfar. I söndags var det tre år sedan han lämnade oss. Vi saknar dig! Tårarna slutar aldrig rinna för dig min vackra morfar, jag längtar tills vi ses så jag får känna din närhet igen. Allt sitter fortfarande kvar som färska minnen hur du rörde dig, hur du pratade och hur du log.

 

Jag älskar att sitta och titta i alla fotoalbum vi har och minnas tillbaka. När vi alla åren åkte skidor i Åre och du alltid lyckades trilla eller fastna i liftarna, när vi alltid åt jordgubbstårta när någon fyllde år, när det var jul då du och jag hade tävling om vem som hade flest pynttomtar i huset, när du varje jul knackade under bordet och sa att tomten knackade på.

 

Jag ser framför mig hur du gick med din "mannliga handväska" och beiga skinnjacka och svarta skinnskor och du haltade för ditt knä och alltid så visslade du eller nynnade på någon låt. 

 

Jag är inte bra på att skriva så jag vill inte skriva mer för du är värd bättre ord än såhär. Sveriges ordbok har inte ens tillräckligt beskrivande ord för alla känslor som snurrar runt. Men i mitt huvud går alla minnen om och om igen och jag älskar att tänka på dem. De gör att jag får känna att du fortfarande är här med mig. Jag tror på att vi kommer ses, jag vet att vi kommer ses sen där uppe bland alla änglar och få leva ett liv igen där får vi leva tillsammans i en evighet. 

 

Jag önskar att du ser ner på oss och ser allt som du inte hann se.

Tre år sedan, jag saknar Dig.